En religionsvetares bekännelser

Jag har inte enbart nöjt mig med universitetsstudier i religionsvetenskap, utan ofrivilligt och frivilligt skaffat en del religiösa erfarenheter ”hands-on”. Från barndomens överspända frikyrkomöten till den där rökelsedoftande tankebubblan där det finns högre meningar med allt och man skall passa sig för ”dåliga energier” och ”strålning”. Jag har både positiva och negativa erfarenheter med mig från mina irrfärder, men så här i efterhand måste jag säga att de negativa överväger.

Jag har själv varit där; varit med om bönesvar, under och tecken. Men lika ofta när ingenting har hänt. Eller när blind tro på ”budskap” från ”andra sidan” lett åt fullständigt fel håll. Att lägga sitt liv i Guds/Gudinnans/Universums händer är enligt min mening och erfarenhet att implicit lägga sitt liv i andra människors, deras godtyckes och slumpens händer.

Jag säger inte att det inte skulle existera en andevärld/Gud. Men jag säger definitivt att den är en dålig rådgivare i den materiella världen. Min egen erfarenhet är att materiella problem får man lösa i den materiella världen på den materiella världens villkor. Man kan inte famla efter tarotkorten vid fastighetsaffärer eller yrkesval – där är det bara rationellt tänkande som gäller. En gång i tiden skaffade jag en tarotlek, för att alla andra i umgängeskretsen hade en. Efter att ha varit försvunnen en tid, har den där olycksaliga vuxenvarianten på Svarte Petter kommit fram i städningen. Även om jag sannerligen har känt mig som en Hängd Man under en längre tid, finner jag det nu för gott att göra mig av med den. Den löser inga praktiska problem; skapar bara en drömbubbla, ger näring åt grumliga fantasier och en skenbar känsla av kontroll. Jag skapar mitt eget öde nu, i den verklighet där jag själv aktivt väljer att leva. Jag är hellre en ohängd man än en hängd…

 

Symboliska symboler

Min nattsömn har förbättrats nämnvärt, sedan jag monterat ner ikonen som hängt ovanför sängen i snart 3 år. Motivet på ikonen var väl inte så upprörande i sig – helige Georgs (sankt Görans/Sigurd Fafnersbanes) kamp mot draken, och tyngre saker har jag fått i skallen än en temperamålad skärbräda och överlevt – det är nog snarare själva grejen att ha en religiös symbol från en religion man inte tror på svävandes över sig som varit själva störningsmomentet. Och nu var måttet uppenbarligen rågat. Det började med en städning av bokhyllan, där Bhagvad-Gita, Koranen, den tibetanska dödsboken, Gamla testamentets apokryfer och uppbyggliga skrifter med namn som ”Den ortodoxa kyrkans väg” åkte ut. Religionsvetenskapliga studier och utlandsresor har efterhand lämnat mig med ett religiöst menageri som blivit mer och mer påfrestande att se dagligen, och ha i bokhyllan bakom ryggen när jag jobbar. Hindugudarna har åkt ut, tillsammans med Buddha. Jag tror inte att det är helt lyckat att använda religiösa symboler som käcka heminredningsdetaljer, om man nu inte råkar tillhöra religionen i fråga. Inte heller att fylla ut bokhyllan med religiösa urkunder. Det blir en allmänt jobbig och tryckande känsla i rummet. Jag blev närmast fysiskt illamående av den där ortodoxa litteraturen. Jag försöker att vara vidsynt och tolerant, men själv kan jag inte tro. Och jag vet vad det är jag inte kan tro på. Det värsta exempel jag sett och känt på missplacerade religiösa symboler (inklusive afrikanska stamreligioner och katolska kyrkoskulpturer) finns hos Baloo antik i Hyssna http://loppisskattkammaren.blogspot.com/2010/07/baloo-antik.html . En riktig rysare, men ett måste om man har vägarna förbi..

Höstreflektion

Det finns dagar då jag ifrågasätter vad i helvete jag egentligen håller på med här uppe i obygden. Men oftare finns det dagar då jag
inte gör det. I söndags var det en fin höstdag, och jag var ute och jagade med Putte. Han har ännu inte kommit igång med att skälla på älgarna – men hittar dem, det gör han. Sedan springer han efter dem, tills de lyckas smita över något lämpligt vattendrag.

Jag passar på att spana efter slöjdämnen i skogen. Den här knölen skulle kunna bli en trevlig liten trumma…

Betraktelser på söndagskvällen

Har storstädat. (För den som undrar hur det gick för tangentbordet: Det höll måttet tills jag borstade loss tangenten ”A”, som var lite uppfrätt i kanterna av flottiga fingrar, chilisås, kaffe, te och Coca Cola)

Har fått in all ved under tak.

Nu återstår bara att få de ohängda björnhundarna i form inför älgjakten.

Älghundsutställning i Överkalix

Jag skippade de första timmarna av Konst i det gröna i söndags, för att ställa ut Putte (alias Aamutähden Valo). Med sina 58 cm. är han knappast någon Putte längre… Jag fick ett 1:a pris på honom, och är nöjd.

Utlåtande enligt följande: ”Mycket bra huvud. Mörka ögon. Mycket bra öron. Välv. runt om. Mycket bra benstomme och tassar. Mycket goda rörelser. Urfälld päls. Mycket bra färger. Något hårt rullad svans.”

Den urfällda pälsen får väl skyllas på sommarvärmen, och att svansen krullat ihop sig som en stålfjäder berodde väl på att han tittat för mycket på tikarna.

Konst i det gröna

Jag var med på Konst i det gröna i Luleå i helgen.

Utomhusutställning och regn är ingen bra kombination. Det var bara att packa ihop och åka hem.

Vita blåklockor

Jag har hittat vita blåklockor (vitklockor?)

Nya planer för konst och utställningar

Nu när utställningen på Konst i Kvarn är hängd, vernissagen avklarad, de överblivna ostbågarna och cidern förtärda, börjar jag planera nästa utställning. Jag tror det blir en separatutställning nästa sommar, med övervägande akvareller och färgpenneteckningar. Det är bara att fortsätta måla.

Puttes päls börjar återhämta sig efter eksemincidenten i Luleå, men han ser fortfarande lite… hur skall man säga….. oproportionerlig ut.

Konst i Kvarn

Nu sitter min utställning uppe på Konst i Kvarn i Vindeln!

Pans uppvaknande

Nu är den färdig – ”Pans uppvaknande I” (för det kommer att bli fler på samma tema.) Tekniken är akvarell.