Symboliska symboler

Min nattsömn har förbättrats nämnvärt, sedan jag monterat ner ikonen som hängt ovanför sängen i snart 3 år. Motivet på ikonen var väl inte så upprörande i sig – helige Georgs (sankt Görans/Sigurd Fafnersbanes) kamp mot draken, och tyngre saker har jag fått i skallen än en temperamålad skärbräda och överlevt – det är nog snarare själva grejen att ha en religiös symbol från en religion man inte tror på svävandes över sig som varit själva störningsmomentet. Och nu var måttet uppenbarligen rågat. Det började med en städning av bokhyllan, där Bhagvad-Gita, Koranen, den tibetanska dödsboken, Gamla testamentets apokryfer och uppbyggliga skrifter med namn som ”Den ortodoxa kyrkans väg” åkte ut. Religionsvetenskapliga studier och utlandsresor har efterhand lämnat mig med ett religiöst menageri som blivit mer och mer påfrestande att se dagligen, och ha i bokhyllan bakom ryggen när jag jobbar. Hindugudarna har åkt ut, tillsammans med Buddha. Jag tror inte att det är helt lyckat att använda religiösa symboler som käcka heminredningsdetaljer, om man nu inte råkar tillhöra religionen i fråga. Inte heller att fylla ut bokhyllan med religiösa urkunder. Det blir en allmänt jobbig och tryckande känsla i rummet. Jag blev närmast fysiskt illamående av den där ortodoxa litteraturen. Jag försöker att vara vidsynt och tolerant, men själv kan jag inte tro. Och jag vet vad det är jag inte kan tro på. Det värsta exempel jag sett och känt på missplacerade religiösa symboler (inklusive afrikanska stamreligioner och katolska kyrkoskulpturer) finns hos Baloo antik i Hyssna http://loppisskattkammaren.blogspot.com/2010/07/baloo-antik.html . En riktig rysare, men ett måste om man har vägarna förbi..